Då sitter man här, väntar på att pappa ska komma hem och äta lunch nån gång så vi kan åka till Västerås sedan :)
Igår funderade jag lite över hur allt va egentligen, och jag vet, jag är en alldeles för stor funderare, och jag tänker alltid över saker innan jag gör något. Bra ibland, andra tillfällen dåligt,men sån är jag. Vissa som känner mig sådär ordentligt jätte bra kallar mig den ordentlige, men det kan jag inte heller riktigt förstå.. Bara för att jag oftast använder det vett jag har och tänker innan och inte efter så behöver jag väl inte vara den ordentlige..
Men när jag funderar på sådana saker som jag gör just nu, får jag ofta fram känslan att egentligen finns det kanske två eller tre stycken som verkligen är sanna vänner, medans de andra vet jag inte vad jag är alls för. Och i och med de vänder jag dem ryggen till, så de absolut inte finns där, och man inte har någon helt plötsligt.. Men det är inte fören efteråt man inser att det va jag som vände dem ryggen och inte tvärtom. För då är man så inne i vad de inte gör mot en. Det jag vill komma fram till är den här känslan,
då man ett tag efter inser att man gör samma misstag om och om igen, utan att själv märka det, förens en tid efter. Och då är allt oftast försent.
Men jag säger såhär, det ska bli ett stopp för de där misstagen, även om det innebär att jag måste tänka och använda mitt vett tio gånger mer i framtiden, för att de inte skall göras.
Egentligen tror jag alla är lika dana, eller iaf tänker och känner lika på många sätt ..
Och för att avsluta med, jag är väldigt glad över alla de vänner jag har,
dock lite gladare över dom som verkligen bryr sig trotts allt ..
Men i slutändan är de alla lika mkt värda ..
Inte riktad till någon speciell person, utan bara ett litet fundering från min sida (:
/pettersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar