Just nu känner jag att jag behöver en skriva av mig period. För mkt tankar, för mkt oro. för mkt av nått jag inte vet vad det är.

Ibland känns det som ingen bryr sig alls, ibland känns det som det dras i mig från alldeles för många håll. Och det här med att känna att man behöver typ "hävda sitt revir" hos sina vänner för att de ska fortsätta lägga ner tid på en o inte ta den tiden o lägga på nån annan, det är det värsta dom finns. Att behöva sträva efter ett mål som aldrig kan uppnås i slut ändan iaf. För det kommer alltid nya saker i mellan.

Och sen säger dom att riktig vänskap övervinner allt. Men för att nå den där riktiga vänskapen måste man ju gå igenom några duster på vägen också. Glömde dom bort det när dom  gjorde det talessättet eller? Det känns så trots allt..

Tom på ord, eller vet inte vilka de rätta är för att beskriva känslan..

/h

Värdelös

Jag vet! Jag vet inte varför jag aldrig hinner med att skriva här. Jag vet inte ens vart dagarna tar vägen trots att jag  typ inte gör nått alls, det är sjukt!

Idag har iaf jag nationellt prov  i matte b, matte c får vänta ett halvår sen tror jag. För b va svår så det räckte enligt mig. men sen så..

Sen ska jag ner på stan och fixa lite saker till min mamma. Och på kvällen blir det zumba med jobbet, tjoho!

Neej nu ska jag börja för mig i ordning för bussen.
Plus att jag hatar tangentbordet eftersom mellanslag har fuckat upp sig..

xoxo,