Rörigt i huvet

Ibland vill jag bara flytta och bo ensam, få känns på hur det är. Jag som är så feg. Jag tror det skulle va såå nyttigt,och ibland, väldigt sällan,men ibland vill jag det också. Såå jag vet inte om jag ska försöka eller ge upp tanken, meen tror jag skulle kunna komma till ro mer efter det. För just nu känns allt kaos. Tankar snurrar, man nedvärderar sig själv och alla andra. Men mest sig själv. Lite ordning och reda skulle inte sitta fel. Låsa in alla konstiga tankar i bakhuvudet någonstans så blir det kanske bättre, vem vet..

Tiden avgör, men väldigt lockande. Måste ju dock höra vad min karl tkr först och främst. Han kanske tar en aning illa upp,men än så länge är det bara en idé i huvudet! Eller en tanke.

jaja, desperate house wifes nu!